torsdagen den 14:e maj 2009

Dödens sjö

Nu är dags för någonting makabert.

Det ska handla om ett mord som skedde en kall novemberkväll 1963 i närheten av staden Mansfield i England.

Artikeln är hämtad ifrån en tidning som heter Krim Extra och som enligt uppgift fanns ifrån 2004 till 2006, den ersattes sedan av tidningen Misstänkt.

Detta är första delen i en serie bestående av 9 delar.
Varje inlägg är varsin del och jag har valt att lägga upp det så för att det inte ska bli en jobbig läsning för er som vill läsa serien.

Nu startar första delen i serien om dödens sjö.

Rubriken till artikeln lyder följande:

Mördaren dolde sitt offer djupt i dödens sjö

Nu börjar berättelsen.

Sjön gör ett dystert, nästan skrämmande intryck där den sträcker sig som en fjord djupt in i berget Kinder Scout. Kusligheten är oförklarig, för det är dödens sjö.
För många år sedan vattenfylldes den fridfulla dalen för att skapa en reservoar. Invånarna i byn Ashopton evakuerades - men de döda på kyrkogården stannade kvar.

De finns där fortfarande. 60 meter under den kalla, svarta vattenytan vilar de under söndervittrade gravstenar och ruttnande träkors.

När vinterstormarna sveper över berget och rör upp sjöns yta kan man ibland höra vemodiga klämtningar. Det är vattnets strömmar som sätter den dränkta kyrkans klocka i rörelse.
Då gör folk korstecknet, för de tror att klangen förebådar död, att de döda har rest sig upp och vandrar omkring på bygatorna i vattendjupet.

Den melankoliska klockringningen hördes över sjön en kall novemberkväll 1963 - en kväll då en ung flicka skulle dö....

Katleen Heathcote, en söt brunett, hade varit tillsammans med sin pojkvän i den närbelägna lilla staden Mansfield.
Efter en sista godnattkyss begav hon sig hemåt. Regnet vräkte ner och det blåste hårt så Kathleen beslöt att ta genvägen tvärs över soptippen.

Hon slog raskt upp paraplyet och travade raskt iväg i det piskande regnet. Nu hade hon bara några minuters promenad hem.
Sedan skulle hon slå sig ner framför brasan och prata med sin mor om sitt förestående bröllop.

Men Kathleen nådde aldrig hemmet....

(Slut på del 1, fortsättning följer i nästa inlägg)

5 kommentarer:

Göken sa...

Uj, det här verkar spännande, ska försöka följa serien. Var länge sedan jag läste om något sånt här, verkar lite läbbigt.

biggan sa...

bra den vill jag gärna höra fortsättningen på kramar biggan

Karpstryparn sa...

Svar till biggan: Har nyss skrivit del 2 i serien. *Kram från Karpstryparn*

Karpstryparn sa...

Svar till Göken: Ja, den här historien är rätt otäck, tycker jag.
Del 2 är nu publicerad, den blev det för bara några minuter sedan.

feminix sa...

Kusligt!