lördag 10 oktober 2009

Om den falska minnesmanifestationen för Björn Söderberg

Nu på måndag, alltså den 12:e oktober, så är det exakt 10 år sedan som syndikalisten Björn Söderberg mördades i sitt hem av nazister, och uppmaningar här och var, bl a på olika bloggar på internet, i form av upprop inför måndagen har börjat spridas.

Tydligen så ska det på måndag på vissa håll i landet arrangeras manifestationer till hans ära, och visst, självklart ska man få hylla någon om man vill.

Men vem är det egentligen som man hyllar? Jo, en människa som har förstört en annan människas liv.

För det var just det som Björn Söderberg gjorde, han såg till att en person som lyssnade på s k vit makt-musik på sitt jobb fick sparken ifrån det, och inte nog med det, personen blev utesluten ur sitt fackförbund på grund utav detta.
Han skulle ha fått ett förtroendeuppdrag på sin arbetsplats, om det inte hade varit för Björn Söderberg.

Så det som ska hyllas på måndag är alltså raserandet av en annan människas liv.

Varför ska man hylla en person som har gjort en sådan sak? De som har tänkt att hylla Björn Söderberg kunde ju lika gärna ha startat ett upprop för att hylla hans mördare, det hade varit precis samma sak.

För både mördarna och Björn Söderberg raserade ju en annan människas liv. Han raserade livet för den person som fick sparken ifrån arbetet, som blev av med sitt förtroendeuppdrag och som blev utesluten ur sitt fackförbund.

Och vad Söderbergs mördare raserade behöver jag nog knappast nämna.

Men det var inte Söderbergs sak att, som den syndikalist som han var, springa och skvallra för kreti och pleti och därmed rasera mannens liv. Det hade företaget skött självt, han behövde inte leka Mr Fascist. Fast å andra sidan så lekte han inte, han var ju en fascist.
Det bevisade han själv genom sin handling.

Björn Söderberg var en person som stod för värden som är totalt förkastliga, Syndikalisterna är ju knappast kända för att vara en demokratisk gruppering bl a med tanke på vad deras ungdomsförbund ägnar sig åt.

Att misshandla oliktänkande, förfölja dem för sina åsikters skull osv kallar inte jag för demokratiskt, och det tror jag inte att så många andra gör heller, ja, utom terroristiska vänsteridioter då förstås.

Syndikalisterna samarbetar ju med terrorgrupperingar som Antifascistisk Aktion, alltså AFA, vilket säger mycket om SAC:s "demokratiska" inställning, t ex deras ungdomsförbund samarbetar ju med dem.

Men tillbaka till Björn Söderberg.

I mina ögon finns det ingen anledning att minnas en sådan människa som han, utom för hans närmaste, hans anhöriga, hans vänner och hans bekanta då.

Men det är ju alldeles självklart det, det vore väl konstigt om de inte ville minnas honom.

Som sagt, DET är en helt annan sak.

Nu låter det kanske som om jag försvarar mordet på honom, om ni tror det så tror ni fel.
Men Björn Söderberg borde ha haft mer i skallen än han verkade ha, och inte arbeta emot åsiktsfrihet och yttrandefrihet, och därmed emot demokratin eftersom dessa två saker är några utav hörnstenarna i demokratin.

Men vad kan man begära av en inskränkt och antidemokratisk vänsterextremist?
Ja, säg det, i alla går det inte att kräva någonting som inte finns, t ex sunt förnuft, demokratiskt tänkande, samt respekt och acceptans för andra människor.

Dessa tokstollar borde lyssna på vad en man vid namn Sokrates (alla vet ju vem han är, utom möjligtvis vänsterextremisterna då) en gång i tiden sade.

Han sade följande: -Jag tycker inte om dina åsikter, men jag är beredd att slåss för din rätt att få uttrycka dem.

Någonting att tänka på för vänsterextremister kanske?

Eller vad tror ni?

2 kommentarer:

charlotte sa...

ett mkt tänkvärt inlägg..
ha en bra dag

Karpstryparn sa...

Svar till charlotte: Tackar. Ja, jag tycker att både företaget och Björn Söderberg gjorde fel.

Ska man få sparken ifrån sitt jobb och bli utesluten ur sitt fackförbund på grund utav sin musiksmak? I så fall finns det snart inga personer som arbetar på något företag över huvudtaget, och fackföreningarna har inga medlemmar alls.

Det Björn Söderberg borde ha gjort var att ta ett snack direkt med personen ifråga istället.

Och vad är det som säger att killen var nazist? En lärare som jag hade när jag gick en datakurs i början på 2000-talet gillade Skrewdriver, det hände att han ibland lyssnade på bandet någon gång i fikarummet.
Men han var inte nazist, de låtar som han gillade med bandet handlade om det onda om kommunismen, hur fel samhällssystemet på många sätt osv.

Om jag lyssnar på hiphop, är jag en vit neger då?

Om någon lyssnar på progg, är han eller hon kommunist då?

Ja, du förstår nog hur jag menar.

Tackar, ha en bra dag du också.