torsdag 10 december 2009

Det sade BOM, BOM, och plötsligt var självmordsbombarn död

Ibland undrar jag hur texten till den gamla svensktoppslåten "Det sa' BOM" hade låtit om en muslimsk självmordsbombare hade skrivit den.

Kanske hade den första textraden varit någonting i stil med följande (Jag kan tyvärr inte arabiska, vill inte kunna det heller för den delen eftersom jag avskyr detta språk på grund utav att det bl a låter för jävligt, så ni får hålla till godo med vanlig hederlig svenska istället, vilket naturligtvis är det bästa) :

"Jag har alltid trott att självmord kommer från "noveller", någonting som veckotidningar har hittat på

Vänskap är nog bra, men det finns det som högre smäller

Detta börjar jag nu att förstå

(refräng)

För det sa' BOM, BOM, och plötsligt var jag död

Det sa' BOM, BOM, (trumslag) *BOM*, *BOM*, och marken var så röd

Det sa' BOM, BOM, BOM, som nå'n åska slagit ner

Och Allah smakar bara mer och mer"

Ja, så kunde det ha låtit.

Tänk er förresten en helt vanlig dag i en muslimsk blivande självmordsbombares liv. Han (ja, det är så gott som alltid en han) har burit på hat emot allting som har med väst att göra länge, och emot alla som är emot islam och för demokrati.

Vad gör han då? Jo, han vill ju bli självmordsbombare, för spränger man sig i bitar i helighetens namn så får man träffa Allah.

För Allah är stor, den eller det absolut största som finns.

Därför bestämmer sig denne unge man att gå en kurs i hur man blir självmordsbombare.

Men det är inte bara han som tänker gå kursen, utan också 30 stycken andra likasinnande.

Dag 1 ska de gå igenom strategier, dag 2 ska de prata om olika platser som är lämpliga att utföra attacker på.

Och dag 3 ska de gå igenom olika sorters sprängämnen.

När allt detta är gjort har de kommit fram till den sista dagen, alltså dag 4.

Den börjar med att instruktören ska visa hur en sprängning går till.

Alla de 30 eleverna samlas så nära honom som de bara kan, deras ögon brinner av förväntan när han spänner fast alla sprängämnena på kroppen, t ex på bröstet och magen.

Men efter att han har blivit klar frågar en av eleverna: -Men vad gör man nu då?

Då svarar instruktören: -Jo, man gör så här!

Ett rejält och kraftigt BOOOOOOOOOOOOOOOOMMMMM hörs, och när röken slutligen har skingrats så finns varken instruktören eller de 30 eleverna mer.

Men vart tog de vägen då? Jo, till Allah.

Problemet var bara att de inte fick träffa honom eftersom de inte dog på grund utav någon helig gärning, de var ju inte på någon utav de platser som var mål för sprängningarna.

Men vart tog de vägen då?

Svar: Ingen som vet, ingen som vet......

4 kommentarer:

Unknown sa...

En muslim kan ALDRIG bli svensk!

Läs mer:

http://demokratbloggen.wordpress.com/

Karpstryparn sa...

Svar till demokratbloggen: Nej, man kan ju aldrig bli svensk när man inte är det.

Jo, jag läste ditt inlägg för en liten stund sedan, mycket bra skrivet som vanligt.

charlotte sa...

skulle det gå till så skulle ju problemen vara lösta..
har nu din sida som startsida i 4 dagar glömde att skriva till dig igår o säga det

Karpstryparn sa...

Svar till charlotte: Ja, hehe, precis. Jag är en stark anhängare av att självmordsbombare spränger andra muslimer i luften, för då begår de ju en sorts självsanering, så att säga.

Startsida? Tackar, det hade jag inte väntat mig, känner mig mycket hedrad. För det är det första gången som någon har gjort när det gäller någon blogg sokm jag, i alla fall vad jag vet.
Du vet om att du kan prenumera på min blogg, va? Det går att göra det både via bloglovin och via RSS-feed.
*Kram*